Välbehövligt..
Har haft en jätteskön helg här hemma,
med familjen.
Det är såna här helger vi nästan aldrig har,
HEMMA.
Oftast är det en massa saker uppbokat,
men inte den här helgen.
I lördags regnade det nästan hela dagen så det blev innepyssel,
barnen lekte och vi röjde lite skräp och tog reda på tvätt.
Söndagen, som oxå var mors dag började så bra den bara kan.
Jag blev väckt vid 8.15 och då möttes jag av ett legofritt golv,
grabbarna hade städat sitt lekrum uppe.
När jag kom ut på altanen hade de fixat vackra blommor i amplarna
plus att de varit ut och plockat en bukett liljekonvaljer.
TACK söta fina familjen!
Vid 11- tiden åkte vi och gick naturstig med svärmor & svärfar,
svågern Mange, kusinerna Viggo & Ida, kompisen Patrik,
Bengt & Carina, Adam & Linnea.
Hur mysigt som helst,
med tipspromenad och fikakorg.
Efter detta var vi ute i trädgården,
sågade bort lite gamla buskar och så har
jag startat projekt RÄDDA SVÄRMORS ROSBUSKE...
Vilken terapi det är att hålla på med växter,
det ska jag ägna mig mycket åt denna sommar,
det behöver jag nog extra mycket just nu.
Hämtade gumman vid tåget runt 18,
då fick jag en jättefin ckokladkaka med
ett fint kort...
Grattis på mors dag mamma!
Du är bäst och jag älskar dig!
Tack för att du alltid finns där.
Puss & kram / Johanna
Tack min fina, fina tjej!
Tar en dag i taget,
imorgon ska jag jobba.
Längtar efter tjejerna jättemycket...
Nu ska jag gå ut i den fantastiska solen och få lite terapi
och " prata" med blommorna...
med familjen.
Det är såna här helger vi nästan aldrig har,
HEMMA.
Oftast är det en massa saker uppbokat,
men inte den här helgen.
I lördags regnade det nästan hela dagen så det blev innepyssel,
barnen lekte och vi röjde lite skräp och tog reda på tvätt.
Söndagen, som oxå var mors dag började så bra den bara kan.
Jag blev väckt vid 8.15 och då möttes jag av ett legofritt golv,
grabbarna hade städat sitt lekrum uppe.
När jag kom ut på altanen hade de fixat vackra blommor i amplarna
plus att de varit ut och plockat en bukett liljekonvaljer.
TACK söta fina familjen!
Vid 11- tiden åkte vi och gick naturstig med svärmor & svärfar,
svågern Mange, kusinerna Viggo & Ida, kompisen Patrik,
Bengt & Carina, Adam & Linnea.
Hur mysigt som helst,
med tipspromenad och fikakorg.
Efter detta var vi ute i trädgården,
sågade bort lite gamla buskar och så har
jag startat projekt RÄDDA SVÄRMORS ROSBUSKE...
Vilken terapi det är att hålla på med växter,
det ska jag ägna mig mycket åt denna sommar,
det behöver jag nog extra mycket just nu.
Hämtade gumman vid tåget runt 18,
då fick jag en jättefin ckokladkaka med
ett fint kort...
Grattis på mors dag mamma!
Du är bäst och jag älskar dig!
Tack för att du alltid finns där.
Puss & kram / Johanna
Tack min fina, fina tjej!
Tar en dag i taget,
imorgon ska jag jobba.
Längtar efter tjejerna jättemycket...
Nu ska jag gå ut i den fantastiska solen och få lite terapi
och " prata" med blommorna...
Må bra....
Nu har jag varit nere och så deppig i mina inlägg den här veckan,
så nu måste jag göra ett inlägg om sånt som gör mig glad...
Bilderna symboliserar familj, vänner, minnen och allt sånt som
får mig att känna värme i hjärtat,
så även fast just DU inte finns med på några bilder så betyder inte det att
du inte gör mig glad...
TACK FÖR ATT NI FINNS OCH STÖTTAR MIG,
ni vet vilka ni är...
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Lyssna på texten...
Kreativiteten knackar på...
min utmattning som jag vill kalla det har sakta
lockat fram min kreativa lust.
Skrev en sak igår som bara kom...
Tankar...
Ligger och tänker,
tänker sönder mig själv.
Mitt inre är i uppror,
kan inte förmedla något annat.
Jämför mitt känslotillstånd med en vattenpöl.
En vattenpöl tar tid att torka upp,
om man torkar lite i taget i kanten.
Det är nog så det får bli,
jag får sakta men säkert komma tillbaka.
Några droppar i taget...
Enklast vore att lägga en stor trasa över alltihop
och få bort den snabbt.
Men det är så jag gjort allt för länge och se på mig nu,
ett hav av känslor och förvirring omringar mig.
Jag tror på att snart vara igång igen,
för jag vill vara det...
JAG VILL VARA HEL!
En fin hjärtformad vattenpöl...
Det pågår ett krig...
inom mig...
ena sidan vill ställa upp och inte säga nej,
den andra vill bara vara...
Nu när min kropp visar tydligt att det gått för långt
och jag tagit beslutet att ta det lugnare så
skriker det inom mig.
" varför klarar jag inte av det som så många andra gör,
vara engagerad i barnens alla aktiviteter,
vara en god vän, en bra sambo, hålla hemmet fint?
varför...?"
men jag vet att jag gör/ gjort så gott jag kan,
det har bara gått lite för långt...ska beskriva precis hur jag känner det.
Inom mig finns en att göra lista,
den är full men jag har ändå fortsatt fylla den med mer måsten.
Måsten som kanske inte egentligen är måsten,
men på min lista för att duga så blir de det.
Har kommit till en punkt där jag har svårt för att ta beslut...
Min sida som vill klara av allt säger: gör det!
min utmattade sida säger: gör det inte!
Oftast hamnar jag där att jag tar på mig för mycket,
känner mig duktig för en stund och sen känner mig helt kass
när jag inte klarar av allt jag tagit på mig.
Jag kommer att ta hjälp att ändra mitt sätt att vara,
för jag klarar det inte själv,
det är ett beteende jag alltid haft.
Ett beteende som jag inte bara kan ändra på hux- flux.
Ett beteende som egentligen inte är något fult,
men jag kan inte leva med det för då kommer
jag inte att börja må bättre.
TACK mina vänner för att ni bryr er och TACK för alla
uppmuntrande ord...och snälla...
om jag säger NEJ så behöver jag peppning i att
det var rätt...
...för som sagt så pågår det ett krig inom mig,
ett JA är ibland ett "jag behövde nog egentligen säga NEJ",
och NEJ är alltid ett "jag borde sagt JA".
Hoppas ni förstår vad jag menar,
jag tror att jag faktiskt har börjat förstå själv,
och bara det är väl ett steg i rätt riktning?
ena sidan vill ställa upp och inte säga nej,
den andra vill bara vara...
Nu när min kropp visar tydligt att det gått för långt
och jag tagit beslutet att ta det lugnare så
skriker det inom mig.
" varför klarar jag inte av det som så många andra gör,
vara engagerad i barnens alla aktiviteter,
vara en god vän, en bra sambo, hålla hemmet fint?
varför...?"
men jag vet att jag gör/ gjort så gott jag kan,
det har bara gått lite för långt...ska beskriva precis hur jag känner det.
Inom mig finns en att göra lista,
den är full men jag har ändå fortsatt fylla den med mer måsten.
Måsten som kanske inte egentligen är måsten,
men på min lista för att duga så blir de det.
Har kommit till en punkt där jag har svårt för att ta beslut...
Min sida som vill klara av allt säger: gör det!
min utmattade sida säger: gör det inte!
Oftast hamnar jag där att jag tar på mig för mycket,
känner mig duktig för en stund och sen känner mig helt kass
när jag inte klarar av allt jag tagit på mig.
Jag kommer att ta hjälp att ändra mitt sätt att vara,
för jag klarar det inte själv,
det är ett beteende jag alltid haft.
Ett beteende som jag inte bara kan ändra på hux- flux.
Ett beteende som egentligen inte är något fult,
men jag kan inte leva med det för då kommer
jag inte att börja må bättre.
TACK mina vänner för att ni bryr er och TACK för alla
uppmuntrande ord...och snälla...
om jag säger NEJ så behöver jag peppning i att
det var rätt...
...för som sagt så pågår det ett krig inom mig,
ett JA är ibland ett "jag behövde nog egentligen säga NEJ",
och NEJ är alltid ett "jag borde sagt JA".
Hoppas ni förstår vad jag menar,
jag tror att jag faktiskt har börjat förstå själv,
och bara det är väl ett steg i rätt riktning?
Min inre röst...
stressar ihjäl mig...
Igår sa min kropp ifrån,
migrän, hjärtklappning, grät så jag skakade
och svårt att tänka klart.
Jag skulle börja kl 12 igår,
så jag hade några timmar för mig själv
innan jobbet.
Migränen knackade på redan på söndagskvällen,
gick och la mig tidigt men det hjälpte inte.
Efter att jag duschat och klätt mig för jobbet började
hjärtat slå HUR fort som helst, jag började skaka
och huvudet höll på att sprängas.
Ja så kändes det i alla fall.
Fan vad rädd jag blev...
Ringde jobbet och som tur är har jag en chef
som är förstående och som vet vad hon pratar om. ( tack ♥)
Sen kom min kära svärmor och lugnade mig,
bara genom att komma och prata med mig.
Hon åkte in och köpte lite starkare piller åt mig
och sen SOV jag 3 timmar i streck, när jag vaknade
var huvudvärken bättre men inte borta så jag tog ett
piller till. Sov en stund till och sen var huvudvärken borta!
Det är helt underbart när den släpper.
Jag kommer att vara hemma tom torsdag den här veckan har vi bestämt,
"Vanliga" Karin hade lyssnat på den "jävla inre rösten" och åkt och jobbat idag.
Men den ska inte få förstöra mig mer nu,
ja det låter hårt men jag känner mig delvis förstörd.
Jag och rösten driver mig så hårt,
jag ska alltid vara så duktig och räcka till
för allt och alla, för alla förutom mig själv.
Detta har resulterat i att jag tappat kontrollen totalt,
inget gör jag riktigt bra och jag ser inga färdiga resultat
någonstans, och resultat vill en kontrollmänniska se,
annars blir det ett inre kaos.
"Jag känner mig så sårbar, titta inte på mig för länge
för då gråter jag. Frågasätt mig inte för då bryter jag ihop.
Låt mig inte vara för då känner jag mig så ensam."
Ja ni hör det är ett inre kaos som jag inte vet hur jag ska hantera.
Har inga krav och planer för dagen mer än att jag måste följa Johanna
till tandläkaren på eftermiddagen.
Ska bara vara och vara nöjd med det lilla...
( jag delar med mig av mig själv, har alltid varit sån,
är jag glad delar jag med mig av det, mår jag dåligt talar
jag om det...that´s me, take it or leave it...)
Att Skriva och lyssna på musik har alltid varit en stor del i mitt liv,
kanske det är det jag kommer att göra idag...
Här ger jag Er en underbar låt som min dotter och hennes två bästa kompisar
framfört på bröllop...det måste ni få höra någongång, de har tre
olika stämmor och passar perfekt ihop...tack för att ni ställer upp
tjejer!
Igår sa min kropp ifrån,
migrän, hjärtklappning, grät så jag skakade
och svårt att tänka klart.
Jag skulle börja kl 12 igår,
så jag hade några timmar för mig själv
innan jobbet.
Migränen knackade på redan på söndagskvällen,
gick och la mig tidigt men det hjälpte inte.
Efter att jag duschat och klätt mig för jobbet började
hjärtat slå HUR fort som helst, jag började skaka
och huvudet höll på att sprängas.
Ja så kändes det i alla fall.
Fan vad rädd jag blev...
Ringde jobbet och som tur är har jag en chef
som är förstående och som vet vad hon pratar om. ( tack ♥)
Sen kom min kära svärmor och lugnade mig,
bara genom att komma och prata med mig.
Hon åkte in och köpte lite starkare piller åt mig
och sen SOV jag 3 timmar i streck, när jag vaknade
var huvudvärken bättre men inte borta så jag tog ett
piller till. Sov en stund till och sen var huvudvärken borta!
Det är helt underbart när den släpper.
Jag kommer att vara hemma tom torsdag den här veckan har vi bestämt,
"Vanliga" Karin hade lyssnat på den "jävla inre rösten" och åkt och jobbat idag.
Men den ska inte få förstöra mig mer nu,
ja det låter hårt men jag känner mig delvis förstörd.
Jag och rösten driver mig så hårt,
jag ska alltid vara så duktig och räcka till
för allt och alla, för alla förutom mig själv.
Detta har resulterat i att jag tappat kontrollen totalt,
inget gör jag riktigt bra och jag ser inga färdiga resultat
någonstans, och resultat vill en kontrollmänniska se,
annars blir det ett inre kaos.
"Jag känner mig så sårbar, titta inte på mig för länge
för då gråter jag. Frågasätt mig inte för då bryter jag ihop.
Låt mig inte vara för då känner jag mig så ensam."
Ja ni hör det är ett inre kaos som jag inte vet hur jag ska hantera.
Har inga krav och planer för dagen mer än att jag måste följa Johanna
till tandläkaren på eftermiddagen.
Ska bara vara och vara nöjd med det lilla...
( jag delar med mig av mig själv, har alltid varit sån,
är jag glad delar jag med mig av det, mår jag dåligt talar
jag om det...that´s me, take it or leave it...)
Att Skriva och lyssna på musik har alltid varit en stor del i mitt liv,
kanske det är det jag kommer att göra idag...
Här ger jag Er en underbar låt som min dotter och hennes två bästa kompisar
framfört på bröllop...det måste ni få höra någongång, de har tre
olika stämmor och passar perfekt ihop...tack för att ni ställer upp
tjejer!
För kärlekens skull...
Älskar den här låten...♥
Var på bröllop i lördags när den här låten framfördes
av brudgummens dotter, så vackert!
Förknippar också den här låten med möhippan vi
hade förra året i maj för min fina vän Carina.
Här är jag och Carina dagen innan bröllopet,
vi hade picknick vid ån och sov sen på hotell,
natten innan den STORA dagen för henne och Bengt!
Snart firar ni ettårig bröllopsdag!
Tänk vad ett år går fort!
Jag är gärna barnvakt om ni väl göra något mysigt
på söndag!
Hör av Er!
Nu har en hjälte lämnat oss...
Igår kl 10.10 somnade min morfar in.
Han höll ut länge från att han började visa
de första tecknen på att det var nära.
Jag bestämde ju mig för att inte åka upp till honom,
utan valde att åka på resan med mina vänner som vi länge planerat.
När jag kom hem var han fortfarande vid liv så jag beslutade att
åka upp till Mora trots allt.
Jag hann inte upp...
Syrran pratade med mamma strax efter 10 och meddelade
att vi var på väg.
Efter de lagt på sa mamma till morfar att vi var på väg,
sen tog det bara några minuter så somnade han in,
lugnt och fint.
Det kändes jättetungt först,
men nu känns det ganska bra trots allt.
När vi kom till hans lägenhet var mina bröder,
min mamma och hennes sambo, min moster
och mormor samlade.
Morfar låg i sin säng,
så vacker och så fridfull,
med vitsippor i handen...
Det var så skönt att få ta i hans mjuka hand,
en sista gång. Morfar har alltid haft så mjuka händer
trots att han varit en riktig grovarbetare,
jag kan fortfarande känna hur det känns.
Vi var samlade runt honom ända tills begravningsbyrån kom
och hämtade honom, känns så bra att jag fick ta avsked på detta
sätt, är så glad att jag åkte upp.
Pappa kom och var med oss några timmar,
jag och syrran gick och åt med honom,
skönt att ha honom nära...
Idag går tankarna också till Astrid, pappas livskamrat
som gick bort i juli förra året.
Även med henne fick vi ta avsked på detta fina sätt som med morfar...
Vem vet kanske de träffas igen nu när de lämnat oss...
Han höll ut länge från att han började visa
de första tecknen på att det var nära.
Jag bestämde ju mig för att inte åka upp till honom,
utan valde att åka på resan med mina vänner som vi länge planerat.
När jag kom hem var han fortfarande vid liv så jag beslutade att
åka upp till Mora trots allt.
Jag hann inte upp...
Syrran pratade med mamma strax efter 10 och meddelade
att vi var på väg.
Efter de lagt på sa mamma till morfar att vi var på väg,
sen tog det bara några minuter så somnade han in,
lugnt och fint.
Det kändes jättetungt först,
men nu känns det ganska bra trots allt.
När vi kom till hans lägenhet var mina bröder,
min mamma och hennes sambo, min moster
och mormor samlade.
Morfar låg i sin säng,
så vacker och så fridfull,
med vitsippor i handen...
Det var så skönt att få ta i hans mjuka hand,
en sista gång. Morfar har alltid haft så mjuka händer
trots att han varit en riktig grovarbetare,
jag kan fortfarande känna hur det känns.
Vi var samlade runt honom ända tills begravningsbyrån kom
och hämtade honom, känns så bra att jag fick ta avsked på detta
sätt, är så glad att jag åkte upp.
Pappa kom och var med oss några timmar,
jag och syrran gick och åt med honom,
skönt att ha honom nära...
Idag går tankarna också till Astrid, pappas livskamrat
som gick bort i juli förra året.
Även med henne fick vi ta avsked på detta fina sätt som med morfar...
Vem vet kanske de träffas igen nu när de lämnat oss...
Älskade morfar...
fick ett samtal i morse från min mor,
nu ligger min morfar inför döden.
Jag blev ledsen först,
men ju fler timmar som gick så har jag
ändå hittat ett lugn, det bästa för morfar är
ändå att han får somna in...
Han har under många år varit sjuk,
riktigt sjuk...
prostata- cancer som spridit sig i hela kroppen.
Han vill inte leva längre och SÅ har han sagt LÄNGE.
Jag minns min morfar som ett riktigt energiknippe,
en man som aldrig vill vara still.
En man som bjuder på sig själv och som älskar musik.
En man som gör allt för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Morfar...DU ÄR "MIN" MAN...älskar dig!
Är nu 30 mil ifrån dig morfar, mormor, mamma & moster...
valde att inte åka upp till dig för jag vet att DU vet attt jag
finns dig nära trots allt.
Jag är ganska självisk i detta valet för en gångs skull för jag vill inte
se dig lida, jag vill inte minnas dig som du ser ut nu i sjuksängen.
För mig är du en STARK man, en som alltid har glimten i ögat,
en man som kämpar och står på...
Förlåt för att jag inte är hos dig fysiskt dina sista timmar/ dagar i livet,
jag väljer att vara där psykiskt istället...♥
nu ligger min morfar inför döden.
Jag blev ledsen först,
men ju fler timmar som gick så har jag
ändå hittat ett lugn, det bästa för morfar är
ändå att han får somna in...
Han har under många år varit sjuk,
riktigt sjuk...
prostata- cancer som spridit sig i hela kroppen.
Han vill inte leva längre och SÅ har han sagt LÄNGE.
Jag minns min morfar som ett riktigt energiknippe,
en man som aldrig vill vara still.
En man som bjuder på sig själv och som älskar musik.
En man som gör allt för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Morfar...DU ÄR "MIN" MAN...älskar dig!
Är nu 30 mil ifrån dig morfar, mormor, mamma & moster...
valde att inte åka upp till dig för jag vet att DU vet attt jag
finns dig nära trots allt.
Jag är ganska självisk i detta valet för en gångs skull för jag vill inte
se dig lida, jag vill inte minnas dig som du ser ut nu i sjuksängen.
För mig är du en STARK man, en som alltid har glimten i ögat,
en man som kämpar och står på...
Förlåt för att jag inte är hos dig fysiskt dina sista timmar/ dagar i livet,
jag väljer att vara där psykiskt istället...♥
Tack...
...för att ni är in hit och tittar...
jag vet att det inte händer så mycket här på bloggen,
men det händer desto mer i mitt liv.
Jag har nog den mest hektiska perioden i mitt liv,
tveklöst...detta klarar jag inte riktigt så jag är är
HYPERSTRESSAD och glömmer typ 80 % av det
som jag måste komma ihåg, det är inte en rolig
känsla för en kontrollmänniska...
Men optimist som man är
så ekar det några ord i mitt huvud...
DET BLIR SNART BÄTTRE...
Ta hand om ER...kram...
vi hörs när vi hörs..:)
jag vet att det inte händer så mycket här på bloggen,
men det händer desto mer i mitt liv.
Jag har nog den mest hektiska perioden i mitt liv,
tveklöst...detta klarar jag inte riktigt så jag är är
HYPERSTRESSAD och glömmer typ 80 % av det
som jag måste komma ihåg, det är inte en rolig
känsla för en kontrollmänniska...
Men optimist som man är
så ekar det några ord i mitt huvud...
DET BLIR SNART BÄTTRE...
Ta hand om ER...kram...
vi hörs när vi hörs..:)
Glädje!!
Tänk att få studsa runt i en Apdräkt en hel dag!
Tänk vad kul man skulle ha!!
:) :) :)
Inspirationsdag!
Har precis lämnat barnen och är nu hemma
en liten sväng innan jobbet.
Jag och min underbara vän Malena var i Stockholm i
måndags på en inspirationsdag, vi körde fel och hamnade
i Sickla köpkvarter!
Ja jag säger då det,
vilket fint köpcentrum!
Allt från toaletter, provrum, god mat och
superfräscha butiker gav en kick som heter duga!
MÅSTE åka dit igen!!
Tack söta fina vän för den här dagen,
synd att den gick så fort bara...
Ska så fort jag har möjlighet att sitta här vid datorn
lite längre blogga lite om vad som inspirerar mig just nu!!
Ha en bra dag mina fina vänner!!
en liten sväng innan jobbet.
Jag och min underbara vän Malena var i Stockholm i
måndags på en inspirationsdag, vi körde fel och hamnade
i Sickla köpkvarter!
Ja jag säger då det,
vilket fint köpcentrum!
Allt från toaletter, provrum, god mat och
superfräscha butiker gav en kick som heter duga!
MÅSTE åka dit igen!!
Tack söta fina vän för den här dagen,
synd att den gick så fort bara...
Ska så fort jag har möjlighet att sitta här vid datorn
lite längre blogga lite om vad som inspirerar mig just nu!!
Ha en bra dag mina fina vänner!!
Godmorgon!
Vilken underbar morgon, vilken underbar dag!
Har precis ätit frukost med grabbarna,
Clas är ute på åkrarna och Johanna hör jag
babblandes och fnittrandes i sitt rum...
Härligt!!
Hade en helt fantastisk Valborgs- kväll med Bengt & Carina,
middag hemma hos dom och sen fyrhjulingfärd till brasan.
Skönt att vi äntligen har en brasa att åka till som ligger
så nära, det är ett drivet par i byn som har tagit på sig uppdraget.
Eloge till dom!
Igår var jag VÄLDIGT trött,
var bara hemma och gjorde typ ingenting.
SÅ SKÖNT!
Jag har svårt för det,
att göra INGENTING,
men igår tog nog både hårt jobb
och valborgsfirande ut sin rätt.
Ska idag plantera om mina små plantor så de inte dör,
är så mysigt att se hur de bara växer & växer!
Älskar våren bara för att den symboliserar " pånyttfödelse".
Snart har allt bara exploderat och är helt grönt
Like it a lot!
Har nyhetsmorgon på,
hörde nyss en helt underbar låt
med Hoffmaestro & Chraa,
men jag vet inte vad den heter...
men det ska jag ta reda på för den var helt super!
Ha en superdag,
det ska jag!
kram kram
