Det pågår ett krig...
ena sidan vill ställa upp och inte säga nej,
den andra vill bara vara...
Nu när min kropp visar tydligt att det gått för långt
och jag tagit beslutet att ta det lugnare så
skriker det inom mig.
" varför klarar jag inte av det som så många andra gör,
vara engagerad i barnens alla aktiviteter,
vara en god vän, en bra sambo, hålla hemmet fint?
varför...?"
men jag vet att jag gör/ gjort så gott jag kan,
det har bara gått lite för långt...ska beskriva precis hur jag känner det.
Inom mig finns en att göra lista,
den är full men jag har ändå fortsatt fylla den med mer måsten.
Måsten som kanske inte egentligen är måsten,
men på min lista för att duga så blir de det.
Har kommit till en punkt där jag har svårt för att ta beslut...
Min sida som vill klara av allt säger: gör det!
min utmattade sida säger: gör det inte!
Oftast hamnar jag där att jag tar på mig för mycket,
känner mig duktig för en stund och sen känner mig helt kass
när jag inte klarar av allt jag tagit på mig.
Jag kommer att ta hjälp att ändra mitt sätt att vara,
för jag klarar det inte själv,
det är ett beteende jag alltid haft.
Ett beteende som jag inte bara kan ändra på hux- flux.
Ett beteende som egentligen inte är något fult,
men jag kan inte leva med det för då kommer
jag inte att börja må bättre.
TACK mina vänner för att ni bryr er och TACK för alla
uppmuntrande ord...och snälla...
om jag säger NEJ så behöver jag peppning i att
det var rätt...
...för som sagt så pågår det ett krig inom mig,
ett JA är ibland ett "jag behövde nog egentligen säga NEJ",
och NEJ är alltid ett "jag borde sagt JA".
Hoppas ni förstår vad jag menar,
jag tror att jag faktiskt har börjat förstå själv,
och bara det är väl ett steg i rätt riktning?
Du är helt på rätt väg men ta det varsamt... en liten bit i taget. Att stå upp för sig själv är stort. Du kommer att må så mycket bättre när du säger NEJ. Det är kämpigt att ha som mål att finnas för alla, jag vet att du är min vän och därför ser jag det som nödvändigt att låta dig själv välja vad som är bra för dig. Lyssna till ditt hjärta...<3
Stora kramar från mig till dig
"Du är som starkast när du är som svagast å visar det med ärlighet" sa en vän te mej en ggn, tycker det passar bra på dej.
Jag känner igen dina tankar och funderingar. Efter mkt om & men har jag kommit fram till: 1.att ingen annan klarar den där perfekta bilden man gör upp av en lyckad människa heller, att ha hemmet fint, engagerad i barnen & d som du räknade upp. På nått område kommer dom till korta, men det området ser man inte. 2. att jag är bra som jag är, trots att jag är långsam, icke stresstålig & inte alls har samma ork som en del andra. Vad jag vill säga är att du är bra som du är utan att klara av "allt" och du kommer må mkt bättre när du kommit igenom det här å är på andra sidan!Styrkekram
Ett mkt bra steg i rätt riktning!!!!!
Att ta hjälp är bra, jag har gått i terapi i 2 år nu. Kul att Trådspira passa dej. kram
Ingen dömer dig när du säger nej. Bara du själv!
Jag skriver och jag skriver och så suddar jag och så suddar jga. VIll skriva så mycket men det blir bara fel....
Istället säger jag bara:
JAG TYCKER OM DIG!!
VAR INTE SÅ HÅRD MOT DIG SJÄLV!
Tänk på att du går igenom det här nu av en anledning. Det är dags för en förändring för att du ska komma vidare i ditt liv. Du behöver inte förstå och behärska det nu, det kommer du göra, snart.
Kramar!!
Ibland måste man bara strunta i alla måsten och bara göra det som hjärtat säger är rätt.
Du måste vara rädd om dej, den viktigaste i ditt liv är DU!
Gå ut i skogen eller den plats där du känner mest frid. Lyssna, andas,fånga in energin och bara finns...njut av att finnas här och nu. Lyssna till ditt hjärta och själ. Kramar från mej.
Karin, jag ber Dig, skit i den inre rösten som säger allt du måste hinna med. Du behöver inte säga JA till allt, du behöver inte vara den som ställer upp på allt och alla jämt och ständigt. Kan det vara så att jag påverkat dig att vara sån för att jag själv är likadan. Verkar inte klokt i såfall. Tänk nu på dig själv och lyssna på vad din kropp säger.
Du vet att jag älskar dig som du är
Mamma
Jag vill bara lägga in en kort liten kommentar här..
Att hålla hemmet fint tror jag bara är en strävan efter det omöjliga som alla människor har. Vi tror att alla har det så rent och fint men jag har lärt mig då jag slutade upp med mina röjjningar att mina bekanta som kom hem till mig sken upp och sa....och jag som bara trodde det var hos mig det såg ut så här!
