one of those days...

Idag har jag haft en sån där dag när jag kan börja gråta bara någon tittar på mig...

( jag har gråtit idag och gör det nästan nu med...men det går över snart...)

En av mina nära hade en kris för några år sen,
ja en ålderskris alltså...
jag kände aldrig av den krisen själv,
men jag börjar undra om jag har den nu istället.

Mitt liv är inte så mycket annorlunda nu mot vad den var då,
men jag tänker så mycket så jag går sönder snart känns det som...

Jag skulle vilja att varje timme var dubbelt så lång så jag hann dubbelt så mycket.

men...

om varje timme hade varit längre hade jag varit nöjd då rå?

Jag vet inte....

Jag sätter mig själv på för hög stol,
ja så är det nog...

deppigt inlägg blev det,
men ni som känner mig vet att snart är jag uppe och dansar på bordet igen...:)

Kommentarer
Postat av: Kombo

Du är bäst vännen!!! Tvivla inte på dig själv! Finns ingen mer underbar vän! Mycket här me... Berättar lite mer privat... Hur mår Clas? Pappa fick åka blåljus till Falun, konstaterad svininfluensa....

Ha det bäst vännen! Finns här... Stor Tankekram

2009-11-07 @ 10:13:40
Postat av: Marianne

Karin... om inte känslor fanns vad vore livet då? Jag veta att den som ramlar ner och deppar har möjligheten att nå högre än de som sitter och aldrig vinglar. De lever inte med känsla. Men det vill vi göra! Trots allt jobbigt som kommer med det. Kramar ifrån en tjej med stor erfarenhet av upp och ner livet.

2009-11-07 @ 12:00:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0