Karins Real Life

Igår förhindrade jag ett snatteri...

Har jobbat i butik i 11 år nu,
har fått en förmåga att känna på mig
när de där äckliga typerna kommer...
Jag blir så förbannad när de bara går in
och tar vad de vill ha.

I går hörde jag liksom ljudet av hur någon
drar av prislappen från en vara...???
Det ljudet känner man liksom igen när man
har några år i butik på nacken...i alla fall jag...tydligen...

Det står en stor utländsk man och håller upp ett par kalsonger,
pratar i mobiltelefon...
bredvid sig har han sin son som är typ
13- 14 år.

Jag går ditåt, de går iväg...
Jag hittar prislappen,
fortsätter gå efter,
ringer köpcentrumets väktare,
jag fortsätter gå efter.
Han går inte ut ur butiken,
han har ju märkt att jag sett honom.
Mannen går ner i ett hörn av butiken,
jag går efter...
jag hittar ett par killkalsonger instoppade
bland tjej jackorna där mannen precis passerade.

Jag fortsätter följa efter,
mannen och sonen går mot utgången,
mannen lägger armen och sitt huvud mot pojken,
på ett kärleksfullt sätt...

Väktaren kommer,
jag förklarar vad som hänt,
väktaren går efter dem,
tills de lämnar centrum...

---

Nu kan man undra vad som får mig att följa efter dem,
jag utsätter ju mig själv för en fara...
bara för ett par kalsonger värda 59.50...

Men jag blir så JÄVLA FÖRBANNAD!!!
Jo nog blir jag arg på att de kommer in och snattar,
men igår blev jag mest förbannad på att han hade sin son med sig,
VILKEN JÄVLA UPPFOSTRAN!!

Och sen att han liksom lägger armen om och ska vara
någon "omtänksam kärleksfull far" precis efter att man
tänkt snatta...!!!

En polis sa till mig en gång,
- ni i butik ska inte vara ute efter att sätta dit snattare,
utan eran uppgift är att förhindra dem från
att snatta...

Ja det var ju det jag gjorde även fast jag innerst inne skulle vilja
sätta dit den där idioten igår...

( Förlåt för alla svordomar...)