Sorg, sorg, sorg...

Solen skiner ute,
men det känns som att det är den gråaste dag...

Nu har han då alltså erkänt,
42- åringen...

Inte bara ett mord utan två...

Jag bara gråter, ska åka till jobbet om en kvart,
det är så grymt detta som hänt,
jag känner ilska och sorg,
tänker på Englas och Pernillas familjer.
Två familjer i en sorg som inte går att förstå,
men om jag känner sorg,
hur ska det då inte kännas för dem.

Jag har bilden i huvudet på Englas mamma i Efterlyst förra veckan,
så stark och fokuserad på att hitta Engla.

Nu har de då hittat Engla,
fått en förklaring på vad som hänt,
inte i detalj, men de har hittat kroppen.

Det är så grymt alltihop,
det är så ofattbart,
jag känner mig så tom...
.

Kommentarer
Postat av: happy!!

Mee too mammsen!

lovar att vara försiktig me internet!

puss på dig!!

2008-04-14 @ 18:12:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0