Karins Real Life

Jag tänker inte på något annat än lilla Engla,
inatt låg jag vaken i stort sett hela natten,
lyckades jag somna så drömde jag om detta hemska...

Jag ser bilden av denna man,
detta kryp,
detta monster till människa.

Länge sedan jag kände sådant hat till en människa som nu.

Undrar hur många offer det kommer komma fram att han haft,
under utredningens gång?

Jag vill kunna uppfostra mina barn till modiga individer,
som ska våga ta för sig av livet,
men vågar man det?

Englas mamma lät ju henne cykla hem själv för att få henne att växa,
klara av något utan en vuxen vid sin sida.

Jag känner mig rädd,
rädd för denna värld mina barn ska växa upp i.

Vi är förskonade mot krig,
men detta som hänt Engla är inte ett dugg bättre,

Jag vill göra något för att få bort alla dessa dårar från vår jord,
och det är nu!!