Karins Real Life

Igår när jag kom hem från jobbet,
satt grabbarna vid köksbordet och viskade med C.

De berättade för mig vad de viskade om och det
var tydligen en tjej i klassen som berättat för Lucky att
hon tyckte han var söt och att hon var kär i honom...hi hi

Idag när jag hämtade Lucky, hittade jag honom i ett rum,
med fördragna gardiner och släckta lampor,
med den här tjejen i en soffa under en filt...oooops...

När Lucky fick se mig studsade han upp ur soffan
och gick ut i kapprummet före mig.

När jag kom ut till honom efter att sagt hej då till fröken,
så stod han och luktade på tröjan,
den luktar gott, sa han!!!




When you´re crazy in love...hm hm hu hmm

---

" Ja det börjar verka kärlek, banne mig..."

Man kan faktiskt vara kär även när man är liten
jag kommer ihåg hur det var...

Jag var 6, gick på lekis och killen hette Stefan,
vi brukade träffas i snöhögen högst upp på min gata,
eller i kuddrummet på lekis...

Hittade ingen bild på mig och Funny tyvärr,
men han är ju alltid i farten så det är inte så lätt
att föreviga honom...

Men det bästa jag har är ju förstås:

MIN FAMILJ!!

Idag bestämde jag mig hastigt och lustigt för att bjuda
över våra vänner på middag.

Det blev vardagsmat,
pastagratäng med skinka, lök och champinjoner,
enkelt & gott.

Efter middagen gick barnen ut och lekte och
jag och Carina satte oss på trappen och
drack en kopp kaffe...

Det är ALLTID så givande att träffa henne,
hon suddade bort det lilla av argbiggan
som fanns kvar...lätt som en plätt...

Nu känner jag mig lugn och go igen!!